Intresset för att leka lite med praliner och choklad kom när jag såg ett recept på NK-mint online på bloggen smakverk. NK-mint har länge varit en favoritpralin, det är en chokladdoppad fondant med ett minttäcke liknande minten i NKs likaledes perfekta mintkyssar.  Och när ja läser ”Och busenkla att göra hemma själv” så  tänker man lite naivt att ”det här borde man ju kunna göra”.

Problemet var bara att det inte alls är så lätt att jobba med choklad överhuvudtaget, det kräver en hel del träning och en del utrustning. Inspirerad av receptet ovan så köpte jag såklart den dyraste chokladen, Valrhona, och misslyckades såklart ganska fatalt. Så det kan ju vara idé att kanske inte börja med den allra dyraste chokladen.

Sedan hjälpte det ju inte att receptet inte liknar NK-mint särskilt mycket överhuvudtaget. Mintytan blir mer lik maräng och sockrig än vad minten på NK-minten skall vara, fontanten blev alldeles för fast och skulle behöva minst dubbla mängden grädde. Och att temperera choklad är svårt att lyckas med de första gångerna om man inte vet vad man gör.

En lite suddig bild på ett första försök att gjuta NK-mintpraliner (istället för att doppa dem i choklad) med halvmisslyckad temperering, misslyckad mint och för stel fyllning. Det bästa med att misslyckas med godistillverkning är ju att det nästan alltid blir gott ändå!

En del av minten tog jag också och formade små kakor av och doppade i choklad till någon typ av mintkakor. Man får vara kreativ med det som ”blir över”.

Men det kommer såklart fler försök att återskapa den fantastiska NK-minten framöver.